ovwali

Inför Ciklidvännerna i Malmö´s resa till Duisburg i månadsskiftet september/oktober limmades ytterligare två nya 390l-akvarium ihop. För att göra det svårt för mig skulle dessa placeras på det nedre planet i ställningen till höger där det redan fanns två akvarium. Detta för att dessa två i motsats till de två nya inte var borrade för vattenbytessystemet. Sagt och gjort, tömde karen, lyfte upp dem en våning och sen in med de två nya. Inte gjort i en handvändning, vill jag lova! Hela proceduren tog drygt två veckor då det inte kunde göras i ett moment. Fiskarna måste omplaceras till andra akvarium och de nya karen måste få "gå in sig" innan fiskarna kunde släppas tillbaka. Dessutom behövde jag få tag i någon som kunde hjälpa mig lyfta karen på plats. Ett 390l-akvarium väger trots allt ganska mycket. Två veckor innan resan var de igång för att vara redo ta emot tyska nyförvärv :-)
Vad blev nu inhandlat i Tyskland? Ber att få återkomma till det framöver...

Vad är nu detta jag vill bli av med? Jo, två aluminiumställningar för vardera 6st 390l-akvarium (L1300xB600xH500), tre på rad två i höjd. På bilden syns de 25mm fyrkantsprofiler som ställningarna är uppbyggda av.



Ställningarna består av två gavelsektioner och två mittsektioner. Knutarna är av stål med överdrag av plast.



Bärbalkarna är 1310mm långa och en ställning blir i mitt utförande 4030mm lång. Avståndet mellan nedre och övre plan är 700mm. Som synes på bilden har den ena ställningen ca.50mm kortare ben, 300mm resp. 250mm.
Det finns alltså 2 i princip identiska ställningar. 900:-/st, 1600:- för båda eller ge mig ett vettigt bud!

Kan eventuellt levereras till Göteborg lördagen den 26:e november då GCG håller sin årliga auktion.
Jag nås på [email protected] eller 0707-658 488.

Som synes ser hanen tämligen annorlunda ut och jag tycker bilden tydligt visar varför jag är på jakt efter fler.
Hanarna finns även i en blå färgvariant. Detta är ganska vanligt i just Cyprichromis-släktet att hanarna finns i två olika färgvarianter. Ofta är det bara färgen på stjärtfenan som skiljer säg åt. Om en svart hane ger upphov till endast svarta hanar eller av både blå och svarta låter jag vara osagt.
Jag kompletterade för några år sen med två blå hanar eftersom jag endast hade svarta, men tyvärr finns inte dessa kvar i livet.

Cyprichromis-arterna kan vid ett första intryck ses som en vek och snäll liten ciklid, men skenet bedrar. De kan vara ganska tuffa gentemot konkurrerande hanar. De hålls bäst i grupper om minst fyra hanar och så många honor det finns plats för.

Det här en hona av Cyprichromis leptosoma Tricolor. Som synes inget speciellt upphetsande.
Denna art har jag haft i ett flertal år, men till följd av att de gått alldeles för länge i ett alldeles för litet akvarium (200l) har antalet reducerats med tiden från ungefär 20-25 stycken till att numera bara vara 4 och då knappast optimala 3 hanar och 1 hona (3+1). Nån lek på dem har jag inte heller haft det senaste halvåret då hanarna mest verkar vara intresserade av att hålla koll på varandra och inte att imponera på den kvarvarande honan. När man ser den tämligen intetsägande honan kanske det är överraskande att jag är på jakt efter att komplettera med ytterligare några honor?

När man så ser hanen kan man ibland knappt tro det är samma sort. Handelsnamnet "Red" råder det nu inte några större frågetecken kring?
Ynglen ser färgmässigt ut som honan i förra inlägget, men när fiskarna når könsmogen ålder färgar största och starkaste hanen ut. I ett stort akvarium kan flera hanar vara utfärgade samtidigt, men i ett mindre kommer den starkaste hanen jaga undan alla konkurrerande hanar och i värsta fall ha ihjäl dem. Hanar som behåller sin yngelfärg och därmed accepterar den starkaste hanen som kung låter han vara något så när i fred. Honor kan han däremot inte få för många av!

Tydlig könsdimorfism? Låter kanske perverst, men är inte mer komplicerat än "tydlig yttre könsskillnad i färg eller form". I klartext betyder det alltså att det är enkelt att se skillnad på hane och hona.
Fisken är en Callochromis macrops Red Ndole, hona. Som synes inte speciellt upphetsande rent färgmässigt och varför den heter "Red" är väl inte helt självklart.

Det här definitivt en hane A. compressiceps Yellow Chaitika. Betydligt större än de två förmodade honorna, 11-12cm mot "honornas" 7-8cm. Om jag fått av båda könen hoppas jag på yngel i framtiden.
Sitt utseende till trots är det här en ganska snäll ciklid som inte ger sig på andra ciklider. Ja, om de inte är 1-2cm då de ses som mat för den här rovfisken. Odling i akvarium sker nästan uteslutande i en tillräckligt stor snäcka medans det i naturen sker i trånga klippskrevor.
I mitt tycke en fantastiskt snygg firre, men jag kan förstå att många är av rakt motsatt åsikt.

Hur ser det då ut i lokalen just nu? Ytterligare nyförvärv? Tysklandsresan? Ja, en uppdatering kommer inom kort.

En morgon i somras råkade jag springa på en annons på Blocket om diverse Tanganyikaciklider till salu några mil bort och som av en händelse fanns alla förutsättningar för att fynda. Det fanns ekonomiska resurser i plånboken, det fanns plats i mina akvarium för nyförvärv och framförallt jag hade tid och möjlighet sätta mig i bilen och dra mot Höör under eftermiddagen.
En del i annonsen var redan tingat, men det fanns fortfarande en hel del godbitar kvar som lät lovande. Väl framme visade det sig vara en liten odling i ett villagarage inte alls olikt mitt eget fiskrum. Utan prut inhandlades tre nya arter: Ett gäng halvvuxna Cyprichromis leptosoma Kantalamba med några tillhörande yngel, fyra Xenotilapia spilopterus Mabilibili och en trio Altolamprologus compressiceps Yellow Chaitika.
En förmodad hona av de sistnämnda ses på bilden ovan.

De två nya 390l-akvariumen är nu på plats, inredda och inom kort redo för ett gäng firrar. Ytterligare två kommer limmas den närmsta tiden. Det blev i dagarna klart att resan till årets Cichlidentage in Duisburg med Ciklidvännerna i Malmö blir av och fler akvarium krävs för att möjliggöra nya fiskinköp. Förra året var jag ute i sista stund och de nyuppsatta akvarierna var inte riktigt i balans för känsliga ciklider. Slutade inte med katastrof, men tyvärr dog en del. Man får lära sig av sina misstag och vara ute i god tid denna gången. Jag har lite drygt en månad på mig :-)

Förr hette det att bästa akvariesilikonen var av märket Perenator och det är det jag använt mig av hittills. Fyra tuber inhandlades på akvariemässan i Duisburg förra hösten, men tog nu slut innan sista akvariet var färdigt. Det visade sig vara omöjligt få tag i svart akvariesilikon i lilla Ystad varför jag fick vänta tills jag kunde leta runt i Malmö. Akvariepiraten hade en tub och Arken Zoo vid Svågertorp hade ytterligare en. Perenator fanns givetvis inte utan jag fick nöja mig med DL Chemicals Parasilico. Jag kan kallt konstatera att det blir inköp av fler tuber i Tyskland till hösten. Nästan halva priset mot vad jag fick ge i Sverige...

Jodå, två akvarium blev långt om länge färdiga under semestern. Tog lång tid beroende på nyss nämnda campingsemester och att silikontuberna plötsligt tog slut :-(

Även Clara blev förtjust i rockorna och var svår få därifrån när tiden rann iväg och det var hög tid bege oss in på djurparken.

Det har hänt en del i min lokal också under semestern, men mer om det inom kort.

Wilmer tyckte hajarna var fräckast, men var även förtjust i rockorna som gärna simmade vid ytan så att man kunde klappa dem.

Roger Moore briljerade i någon James Bond-film med det vetenskapliga namnet på den här giftiga firren. Inte speciellt imponerande för mig eftersom jag hade full koll på namnet. För vanliga fullt normala människor kallas den för Drakfisk...

Tropikariet håller många arter ormar. Den här gröna tyckte jag var snyggast.

Ett gäng snygga rödvit-randiga pilgiftsgrodor av för mig helt okänd art. Det är små rackare, typ 1,5-2cm bara.

I några mindre terrarier fanns Pilgiftsgrodor att beskåda. Jag har i många år varit sugen på att skaffa mig ett gäng pilgiftsgrodor, men det lär nog dröja ytterligare ett antal år. "Man kan inte hålla på med allt!"
Sticker ut hakan och påstar att den lille rackaren på bilden är en D. auratus, men jag kan såklart ha fel.

Första "slussen" man hamnar i efter att ha betalt entrébiljetten innehåller bl.a. ett gäng nyfikna och tama mindre apor. Att spegla sig i kameralinsen var populärt, likaså att hoppa upp på min ryggsäck eller på Wilmers axel.

För någon vecka sedan fyllde vi bilen med packning och begav oss bl.a. till Kolmården på campingsemester. Huvudmålet var naturligtvis djurparken, men personligen blev jag mer förtjust i Tropikariet som ligger precis vid entrén till djurparken. http://www.tropicarium.se/
På bilden Rocka-akvariet, men mer om det lite senare.

I en av plastbaljorna simmade ett gäng Tropheus moorii Malasa Island som jag nu kan beskåda från sidan och inte som tidigare från ovan likt Guldfiskar i damm.
Många arter i Tanganyikasjön kan se väldigt olika ut färgmässigt beroende på var de är fångade. Därför anger man ofta fångstplatsen efter artnamnet för att kunna skilja de olika färgvarianterna åt. Arterna i just släktet Tropheus är väldigt variabla och kan se tämligen olika ut från en vik till nästa. 
Fisken på bilden är en s.k. "F1" och med det brukar normalt menas att den är första generationen efter vildfångade ("VF") föräldrar. Med andra ord är föräldrarna fångade vid Malasa Island i Tanganyikasjön och därefter exporterade till Sverige.